Torhamns fågelstation
Vägbeskrivning
20 km SO Karlskrona. Tag av E22:an vid Jämjö kyrka och
kör mot Torhamn. Kör förbi kyrkan och ta vänster mot Torhamns udde (gul
skylt). P-plats efter drygt 1,5 km.
Terräng
Udden är den yttersta spetsen på Torhamnshalvön, och dess
strandlinje består av betade strandängar (kor och får). Där innanför tar
ljunghedar med enbuskar vid. På östra sidan återfinnes en lövdunge
(övervägande björk), där Torhamns fågelstation ligger. I vikarna rastar en
mängd änder och på västsidan, där det finns en sandrevel, rastar ofta
vadare.
Fåglar på Torhamns udde
En klassisk fågellokal som med sina 316 (2014)
påträffade arter är en av de platser i Blekinge där det setts flest arter (Utlängan
ligger före på 326 arter)
Törnskatan föredrar öppna landskap
och trivs på Torhamns udde.
Häckfåglar: Ett 40-tal arter häckar, bland dessa märks strandskata, större strandpipare, tofsvipa gravand och törnskata. Tillfälligt har snatterand, årta (1967) och fältpiplärka (1980) häckat. Höksångaren som fram till slutet av 80-talet häckade med flera par i enbuskarna häckar numera oregelbundet.
S
träckfåglar: Vårsträcket med ejder (mars-april), vitkindad gås (april), och prutgås (15 maj-5 juni) är mäktigt, tyvärr passerar flockarna ofta långt ut p g a de många öarna i östra skärgården som leder sträcken en bra bit söder om Torhamns udde. Vid pålandsvind passerar ejderflockarna ofta över udden. På sandreveln (blottläggs vid lågvatten) mellan piren och ön Hammaröra ses bl a större strandpipare, gluttsnäppa, skärfläcka, rödbena, kentsk tärna, skräntärna och småtärna under våren.På hösten kommer Torhamn bättre till sin rätt som sträcklokal (inga öar stör nu sträcket). Vadarsträcket under juli-augusti kan avnjutas från vindskyddet söder om fågelstationen (morgon och kväll). En del vadare rastar även vid Luckorna. Under september-oktober ses bl a mindre sångsvan, prutgås, vitkindad gås, simänder (många i goda antal), sjöorre, ejder, labbar och dvärgmås. Klara oktoberdagar innebär vissa år ett kraftigt fjällvråksträck (max 1000 ex).
Invasionsrörelser av sparvuggla, pärluggla, hackspettar, nötskrika, nötkråka (bägge raserna) och korsnäbbar inträffar vissa höstar.
Vinter: Vintertid brukar någon snösparvsflock uppehålla sig på strandängarna. Övriga vinterarter är havsörn, kärrsnäppa (regelbunden i januari de senaste åren), skärsnäppa (sällsynt), ängspiplärka, skärpiplärka och någon enstaka sånglärka.
Tillfälligt: Svartnäbbad islom, mindre lira, klykstjärtad stormsvala, natthäger, silkeshäger, ägretthäger, purpurhäger, skedstork, rödhalsad gås, mindre skrikörn, större skrikörn, rödfalk, styltlöpare, tuvsnäppa, spetsstjärtad snäppa, tereksnäppa, brednäbbad simsnäppa, svarthuvad mås, tärnmås, sandtärna, vitvingad tärna, fjälluggla, biätare, blåkråka, korttålärka, större piplärka, vattenpiplärka, citronärla, blåstjärt, ökensångare, kungsfågelsångare, taigasångare, rödhuvad törnskata, rosenstare och svarthuvad sparv.
Fågelstation historia
Torhamns fågelstation grundades 1961. Fågelstationen
inrymdes från början i en gammal barack, som tillhört ett strålkastartorn
från andra världskrigets dagar. Under hela sin existens har stationen hotats
av den militära verksamheten på Torhamns udde. Trots intensiva protester
från den ideella naturvårdens företrädare - både lokalt och nationellt - har
militären lyckats i sina strävanden att frvandla Torhamns udde till ett
skjut- och övningsfält. 1989 tvingades stationen att lägga all ornitologisk
forskning i malpåse på grund av de provskjutningar, som bedrivs av
Försvarets materielverk (FMV). Våren 1997 öppnade Torhamns fågelstation åter
sin verksamhet, sedan aktiviteten vid FMV:s skjutfält minskat kraftigt.
Under vintern 1998 och våren 1999 revs strålkastartornet och baracken,
varefter klubben fick låna en husvagn. Under 1999 har arbetet med att bygga
en ny fågelstation pågått och i december transporterades den nya stationens
byggnader ut till Torhamns udde. Stationen består av en klubbstuga och en
stuga för ringmärkning.
Att notera
Vid sträckskådning på hösten finner man ofta lä bakom den
militära byggnaden strax nordost om fågelstationen. Militära skjutövningar
förekommer. Upplysning om dessa fås på länken "Skjutinfo-Torhamn" i
vänsterspalten.Närbelägna Sandhamn är väl värt ett besök vintertid. Tag vänster efter Torhamns kyrka (mot Kristianopel), därefter höger efter 1 km (hamn). Vitnäbbad islom, alförrädare, praktejder, skärsnäppa, tretig mås och vittrut (4 ex vintern 1993-94) är några av de arter som anträffats.
Sevärdheter
Tre bronsåldersrösen finns på udden. Vidare finns ett
mindre järnåldersgravfält Torsstene. Vid Möckleryd, 3 km norr om Torhamn,
ligger Blekinges största hällristning "Hästahallen")
Litteratur:
Carlsson, C.-I., Mattson, L., Strömberg, G. & Swahn, B.-E. 1977
Torhamns udde. Guide utgiven av Svenska Naturskyddsföreningen.
Stockholm.
Swahn, B.-E. 1965. Förteckning över fåglar observerade inom Torhamns socken.
Fåglar i Blekinge 1:23-33.
Sädesärlan är en sydostflyttare som
ses rastande på udden under sensommaren
Rödhaken passerar udden i oktober
och är en av de vanligaste arterna
som ringmärks.
Vitkindade gäss rastar i stora antal (ibland flera tusen) på de
kortbetade strandängarna under oktober - november.
Havsörnen är en vanlig syn under vinterhalvåret. Har man lite tur kan man
få se en örn som jagar sjöfågel på ganska nära håll.