Ringmärkningsrapport för Torhamns och Utklippans fågelstationer 1999

Rolf Larsson

Våren

Verksamheten på Torhamns udde inleddes den 28 mars och avslutades den 30 maj. Under perioden ringmärktes 456 fåglar under 27 dagar. Bland annat märktes en tallbit, sju tofsvipeungar och en gök.
Den 1 april inleddes säsongen på Utklippan. Stationen var sedan bemannad 39 dagar och personalen hann med att sätta ring på 4160 fåglar (ett tämligen normalt antal) innan sommaruppehållet började den 5 juni. Högsta dagssiffran blev 929 ringmärkta fåglar den 14 maj. Mer anmärkningsvärda fångster under säsongen var en turturduva, en nattskärra, sex göktytor, en fältpiplärka, en gulärla av rasen feldegg, två brandkronade kungsfåglar och en dvärgsparv.

Hösten

En stor del av aktiviteten under sommaren på Torhamns udde präglades av sträckräkningen (se FBl 35: 109-124). Ringmärkningen kom igång den 15 juli och pågick till den 31 oktober då stationen stängde i samband med att stränderna inom område A traditionsenligt städades. Sammantaget ringmärktes 1430 fåglar under 48 dagar. Trots den fina sommaren kunde en del vadare fångas under sträcket. Bland annat ringmärktes 14 spovsnäppor den 19 augusti.. Under hösten invaderades Torhamn av nötskrikor - 18 exemplar ringmärktes. Andra noterbara arter var brushane 5, enkelbeckasin 3, sparvuggla 4, pärluggla 3, gröngöling 2 och törnskata (17 ex den 1 augusti).
På Utklippan kom verksamheten åter igång den 24 juli. Stationen var bemannad 24 juli-14 augusti, 25-29 augusti, 4-11 september, 24-30 september, 3-8 samt 10-30 oktober. När säsongen avslutades den 30 oktober hade 4564 fåglar ringmärkts under 69 dagar. Flest ringmärktes den 14 oktober då 454 försågs med ring. Största sensationerna erbjöd en träsksångare som ringmärktes den 19 oktober och en brednäbbad simsnäppa den 22 oktober. Andra anmärkningsvärda ringmärkningsarter var prutgås 1, morkulla 1, gök 1, lundsångare 1, kungsfågelsångare 1, nötskrika 4 - invasionen nådde ända ut till Klippan! - gulhämling 1 och dvärgsparv 1.

Särsklida projekt

Storskarv: Den stabila kolonin i Hoby skärgård bestod i år av ca 1350 par. Antalet markhäckare har ökat år för år, och årets höststormar har säkerligen gjort att antalet boträd, som samtliga är döda, reducerats till ett par tiotal. I Karlshamns skärgård fannsen koloni på 17 par. Åtgärder har vidtagits för att förhindra häckning nästkommande år. På Annaskär i Karlskrona skärgård häckade ett 25-tal par. Några trädhäck-ande par fick ut sina ungar, men samtliga markhäckare fick sina bon skövlade (Lars Möllersten).

Kentsk tärna: För femte året i följd var det häckning på Trollholmen, i år med endast ett 75-tal par. Ett 50-tal par försökte sig på häckning på Stolp utanför Kristianopel. Kolonin hade endast skydd av ett fåtal skrattmåsar. Ungarna kläcktes men något hände; efter en vecka fanns inget spår av kolonin, varken levande eller döda ungar (Lars Möllersten).

Kungsfiskare: Inte heller i år fanns någon häckning på de kända häckplatserna. Bara några få observationer gjordes för övrigt av kungsfiskare under året (Rolf Larsson).

Strömstare: Vintern blev i Blekinge snöfattig och mild. Vattenflödet var rikligt och förekomsten av strömstarar betydligt bättre än under vintern 1998. Ett ökat antal strömstarar på häcklokaler under mars talade för en upprepning av 1995 års goda häckresultat. Från mitten av april började kontrollen av häckningar, vilket gav ett resultat på 28 påträffade bobyggen ( 32 st 1995). Av dessa fullföljdes 23 (22 st 1995); 22 kullar ringmärktes, inalles 90 ungar. Vid en häckplats låg de veckogamla ungarna död i boet. Troligen föll den ensammatande honan offer för sparvhök, något som inte är helt ovanligt beträffande strömstare. Av häckande strömstarar fångades 15 av vilka tre visade sig vara främmande fåglar; en polskmärkt hane häckande i Bräkneån nära smålandsgränsen; en norsk hona, ringmärkt som häckande i Hedmark i Norge 1998, kontrollerades vid Stenkulla i Bräkneån, samt en hona som blivit märkt 1996 vid Navestad, Norrköping, häckade för andra året i Gränum. Projektets i dagsläget äldsta strömstare, märkt i Påkamålabäcken i december 1992, som ung hona, påträffades på märklokalen tillsammans med en blekinge-född hane, som märkts som bounge i Gränum 1997. Av Blekinges åar är Bräkneån den mest frekventerade med åtta påbörjade bobyggen, av vilka sju fullföljdes. Häckningen som inte fullföljdes var vid Evarydskvarn, där en övervintrande hane byggde ett helt färdigt bo i väntan på en hona. Som tradition brukar höstsäsongen startas upp vid G:a Åfåran i Fridafors. Hit anländer strömstararna tidigast och det är också en av landskapets bästa lokaler för genomsträckande individer. Hösten 1998 omintetgjordes fångstmöjligheterna i början av november av ett alltför kraftigt vattenflöde. Hösten 1999 var vatten-flödet det bästa tänkbara, men dagarna innan det att strömstararna börjar anlända uppstod ett elfel i kraftstationen med påföljd att vattnet släpptes genom G:a Åfåran, med rena vårfloden som följd. Något som fortsatte under hela hösten. Det annars låga vattenflödet i oktober-november medförde en större koncentration av starar, vilket gav goda dagssummor som följd. Engod indikation på hur stor förekomsten av strömstarar är får man under de s k nattracen. Ett drygt 80-tal platser eller broar undersöks efter övernattande strömstarar, dels under sträckperioden i november, dels under övervintrings-perioden i januari-februari. Antalet övernattande var i november 1998 73 ex, i november 1999 82 ex. Under vintern 1999 registrerades på motsvarande platser under januari-februari 84 ex övernattande, att jämföra med samma period under 1998 då summan blev 56 ex. En av höstens stora glädjeämnen var att inte mindre än sex märkta boungar i Blekinge från i våras kontrollerades under hösten; fem stycken inom länet av vilka två var kullsyskon. Den sjätte, som var märkt i Alnaryd, kontrollerades i oktober i Lagan vid Timsfors,Markaryd. Det är med stor spänning man ser fram mot om någon av dessa blekingefödda strömstarar kommer att stanna, och som boungen från Gränum, häcka i vårt landskap kommande vår (Ivar Tägtström).

Uggleåret 1999: 1999 blev det bästa året sedan kattugglepopulationen i östra Blekinge började studeras i större skala 1979. Hela 90-talet utom 1998 har präglats av endera extremt låg eller extremt hög produktion. Bytestillgången var mycket hög, vilket tydligt kunde avläsas i antalet hamstrade byten i holkarna. I de tre största förråden hittades 37, 39 resp. 43 smågnagare. I de kullar, där både antalet ägg och ungar var under kontroll (101 st), blev medelvärdet, om man bara räknar de lyckade, 4,05, och med de misslyckade inräknade 3,45. Medelvärdet för antalet lagda ägg blev 4,82. Samtliga medelvärden är de högsta någonsin. Denna trend är mycket intressant!Situationen blir mer och mer lik den, som rådde i fjällen innan 1982, med rejäla toppår åtskilda av flera magra år! Notabelt är också att i år passerades 1000-gränsen för antalet fångade häckande honor. Berguvarna häckade med 13 par i Blekinge under året. Så många häckningar har aldrig konstaterats förut. Ytterligare 7 revir hyste uv. Den rika tillgången på smågnagare gjorde att sådana hittades hamstrade på flera ställen, något som inte är så vanligt hos berguven, där f. a. större byten hittas i skafferiet.Häckningarna var jämnt fördelade i landskapet. 10 par lyckades med häckningen. Medel-värdet/kull blev 2,00 (med nollkullar inräknade 1,45). Sammanlagt 6 nya uvar släpptes från våra 6 avelsburar. Bortsett från två skånska och två småländska exporter kom återfynd och kontroller under året framför allt från Blekinge. Några pärluggleholkar kontrollerades, utan att ugglor hittades. Många rapporter om häckande hornugglor har emottagits. Själv har jag inte haft tid att arbeta med arten mer än en nattlig tur i det fetaste hornuggledistriktet. Den gav inte en enda indikation på häckning. Kan det ha funnits så många smågnagare att samtliga ungar var för mätta för att tigga? Inte heller ringmärktes något stort antal hornugglor på Utklippan resp. Torhamn under hösten. Gnagarpopulationernas höga numerärer höll i sig långt in i november. Kanske detta minskade motivationen att flytta från Sydsverige? Hornugglan är att betrakta som en invasionsflyttare och kan som sådan anpassa sig efter förhållandena. Detta resonemang motsades i viss mån av sparv- och pärlugglorna. Båda arterna kunde ringmärkas under hösten, utan att några större ansträngningar till nattfångst gjordes (Conny Philipsson).

 

Märkresultat      
  Märkta pull Märkta vuxna Sammanlagt
Kattuggla 368 33 401
Berguv vilda 20 5 25
Berguv buruppfödda 0 6 6
       
Återfynd och kontoller      
  Återfynd Kontoller  
Kattuggla 15 66  
Berguv vilda 9 2  
Berguv buruppfödda 7 0  
       
Fångade häckande Kattugglor(F)      
Totalt antal fångade 98(inkl. 1 död    
Nymärkta 32, d.v.s. 33,7 %  
Stationära 41, d.v.s. 41,8 %  
Bytt häckplats 10, d.v.s. 10,2%  
Pullm. funnen h 1:a gången 14, d.v.s. 14,3&  
Antal 2 k 24, d.v.s. 24,5%  


Kontrollerade kullar av Kattuggla 1999:
Antal producerade ungar i 101 kontrollerade kullar = 348 st
 

Antal ungar i kullarna 0  1  2  3 4 5 6 7 n
Antal kullar 15 7 9 8 25 24 12 1 101


Medelantal ungar/kull (0-kullar inräknade)=3,45
 

Antal ägg i kullarna  1  2  3 4 5 6  7  8  9 n
Antal kullar 1 3 9 20 43 19 5 0 1 101


Äggmedel/kull: 4,82

Det kända bortfallet av ägg och ungar i de lyckade kullarna:
Av minst 426 ägg i de lyckade kullarna blev det alltså 348 ungar,
d.v.s. ettbortfall på 18,3 %

Det kända bortfallet totalt sett med 0-kullar inräknade:
Av minst 487 ägg i de lyckade kullarna blev det alltså 348 ungar,
d.v.s. ett totalt bortfall på 28,5 %

Totalt antal kullar av Kattuggla 1999:
Antal producerade ungar i 112 kullar (91 lyckade) = 378 st
 

Antal ungar i kullarna 0  1  2 3 4 5 6  7 n
Antal kullar 21 8 9 11 25 28 12 1 112


Medelantal ungar/kull (0-kullar ej inräknade)=4,15
Medelantal ungar/kull (0-kullar medräknade)=3,38

Notabelt bland återfynd och kontroller:
 

901 46 54 Märkt som pull (-) i Flyeboda, pilen den 7/5 -83
  Häckande som 5k vid Hagen den 25/5 -87
  Häckande som 6k vid Hagen den 8/5 -88
  Häckande som 7k vid Hagen den 4/5 -89
  Häckande som 8k vid Hagen den 28/4 -90
  Häckande som 9k vid Hagen den 4/5 -91
  Häckande som 10k vid Hagen den 16/5 -92
  Häckande som 11k vid Hagen den 25/4 -93
  Häckande som 12k vid Hagen den 2/5 -94
  Häckande som 13k vid Hagen den 30/4 -95
  Häckande som 17k vid Hagen den 23/4 -99 efter 3 års
  frånvaro, då bl. a. en annan F häckat i holken.
906 69 12 Märkt som häckande 2k+ F vid Bränteknuva den 26/4 -83
  Häckande som 3k+ vid Ekebacken, Fridlevstad den 21/4 -84
  Häckande som 5k+ i Bränteknuva den 7/5 -86
  Häckande som 19k+ i Bränteknuva den 8/4 -99
  I skrivande stund den äldsta kända Kattugglan i Sverige
90 A 288 44 Hittad vid Bengtsavägen, Lyckeby, omtöcknad efter kollision den 26/4 -83
  med bil den 24/8 -98. Omhändertagen och matad.
  Märkt och släppt som 2k+ på samma ställe den 26/8 -98.
  Häckande som 5k+ F vid Ringö Ö den 5/4 -99.



Rolf Larsson, Pressarevägen 10, 373 00 Jämjöslätt