Ringmärkningsrapport för Torhamns och Utklippans fågelstationer 1998

  

Rolf Larsson

 

Våren

Ringmärkningsverksamheten på Torhamns udde inleddes den 29 mars och avslutades för säsongen den 4 juni. Under denna period förekom ringmärkning under 32 dagar och 470 fåglar ringmärktes. Bland annat märktes nio tofsvipe-ungar den 24 och 30 maj. Utklippan blev denna vår bemannad först den 9 maj. På ”Klippan” fanns sedan personal kontinuerligt fram till den 4 juni. Under våren försågs 3125 fåglar med ringar, vilket är lägre än i fjol. Den högsta dagssiffran blev 431 den 26 maj. Bland mer anmärkningsvärda fångster märks en dubbeltrast den 26 maj, mindre korsnäbb tio ex samma dag och nio ex den 27 maj samt hela åtta lundsångare den 1 juni. En av dessa återfanns på Ottenby dagen därpå. Två ringtrastar märktes den 2 juni. En av ringtrastarna var av rasen alpestris, som närmast häckar i södra Polens bergstrakter. Ett strandhugg gjordes också vid midsommar - den 19 och 20 juni - då en mindre korsnäbb märktes den 20:e. Det regniga och kalla vädret i stora delar av Skandinavien resulterade i en låg andel ungfåglar. Detta märktes i ett ovanligt stort antal döda ungar i holkarna. Av 40 kullar med svartvit flugsnappare låg åtta kullar döda i holkarna efter tre dagars ihärdigt regnade i början av juni. Glädjande är att göktytan tycks ha haft ett bra år. Sammantaget har 13 tytor märkts i KOK:s regi.

 

Hösten

Höstsäsongen startade på Torhamn den 11 juli. Ovanligt många vadare rastade i det usla sommarvädret. Några stora fångster kunde dock inte göras p.g.a. brist på fångstburar. Fram till den 5 november ringmärktes 2346 fåglar under 63 dagar. Tre myrspovar fångades den 20 augusti, tre myrsnäppor (en den 13 juli och två den 23 augusti). En adult storspov ringmärktes också den 20 augusti. Notabelt är en gluttsnäppa den 16 augusti och en svartsnäppa den 13 september. Nya ringmärkningsarter på Torhamns udde var en videsparv den 25 september och två pull av småtärna den 12 juli. Utklippan var bemannad den 13-18 juli, 1-8 augusti, 25 augusti-5 september, 12 och 13 september samt 25 september-24 oktober. Totalt 59 dagar varunder 4792 fåglar ringmärktes. Ny ringmärkningsart för Utklippan blev en adult stor-skarv som fångades när den satt och sov på en av pirarna. Notabla fångster under hösten: vitkindad gås den 3 oktober och bläsand den 11 oktober. Nytt dagsrekord sattes för gärdsmyg den 13 oktober då 111 smygar försågs med ring. Under oktober blåste det ovanligt mycket. Personalen som bemannade stationen under den sista verksamhetesveckan lyckades bara fånga och märka 94 fåglar på åtta dagar. Ett absolut bottenrekord för en höstvecka på Utklippan. Höststräcket var anmärkningsvärt genom att flera standardarter lyste med sin frånvaro. Så förekom bo- och bergfink, mesar och trastar i mycket lågt antal så länge stationerna var öppna. Sträcket med hornuggla var också mycket magert. Vid Sunna kanal ringmärktes en nyss flygg pungmes den 4 september. Fågeln var troligen född i området. Det var första gången en pungmes ringmärktes i Blekinge.

 

Särskilda projekt

I den stora skarvkolonin i mellersta Blekinge häckade oförändrat ca 1400 par. Under året ringmärktes 475 ungar och 36 återfynd rapporterades från Europa och Nordafrika. Den lilla nyetablerade kolonin på Kuggaskär i Östra skärgården som 1997 innehöll ett 50-tal par existerade inte 1998. Inte ett spår efter bon, ägg eller ungar syntes till! Skarvar försökte etablera sig på Annaskär väster om Senoren, men kolonin utsattes för sabotage. De kentska tärnorna höll också 1998 till på Trollholmen öster om Senoren i anslutning till en skrattmåskoloni; 301 ungar ringmärktes. Efter ovan nämnda långvariga regn gjordes en kontroll av hur många ungar som omkommit i vätan. Massdöd befarades med tursamt nog hittades bara 20 ungar döda. Under 1998 ringmärktes 45 ungar av forsärla i elva kullar. Häckningar förekom i Holjeån, Östra Orlundsån, Mörrumsån, Mieån och Bräkneån. Sju par lyckades med förstahäckningen med fyra par misslyckades. Två par fick ut tre kullar vardera - sammanlagt åtta resp 13 ungar. Det går inte att dra några slutsatser om beståndet ökat eller minskat eftersom arbetsinsatsen 1998 var lägre än under tidigare år. Inte en enda kungsfiskarehäckning förekom i Blekinge under 1998. Alla kända boplatser stod tomma och under häckningstid sågs endast en enda fågel. De stränga vintrarna har slagit hårt mot arten. Det kommer att ta tid innan denna juvel i fågelvärlden åter etablerat en stam i Blekinge. År 1998 blev det första året under 90-talet med en mer ”normal” produktion av kattuggleungar per par. Annars har hela decenniet präglats av endera extremt låg eller extremt hög produktion. Många ugglor startade häckning, en del av dem misslyckades, framför allt p.g.a. mårdpredation. Men även de, som lyckades få fram ungar, förlorade en del på vägen. I de kullar, där både antalet ägg och ungar var under kontroll (73 st), blev medelvärdet, om man bara räknar i de lyckade, 2,64. Med de misslyckade inräknade blev medelvärdet, 2,10. Inte en enda 5-kull hittades bland de sammanlagt 97 kullarna. Berguvarna häckade med 12 par i Blekinge under året. Så många häckningar har aldrig konstaterats förut. Det var mycket glädjande efter fjolårets kraftiga nedgång. Ytterligare tio revir hyste uv och i åtminstone två av dem fanns ett par. Häckningarna var jämnt fördelade i landskapet. Nio par lyckades, ett dock efter omläggning. Medelvärdet/kull blev dock så lågt som 1,78 (med nollkullar inräknade 1,33). Sammanlagt 15 nya uvar släpptes från våra sex avelsburar. Återfynd och kontroller under året kom framför allt från omgivande landskap, ett t.o.m. från Värmland. Några pärluggleholkar kontrollerades utan att ugglor hittades. När det gäller häckningar av horn- och sparvuggla har inga efterforskningar gjorts av under-tecknad. (CPH)

 

Projekt Strömstare fortlöper i ännu inte minskad intensitet och är nu inne på sitt åttonde verksamhetsår. Förekomsten av övervintrande strömstarar i Blekinge rör sig i stort sett från tredje veckan i oktober fram till slutet av mars när då som regel retursträcket börjar kan i tid variera något beroende på utvecklingen av vintern. Strömstarens levnadssätt, beroendet av strömmande vatten, gör att en uppskattning av antalet individer är betydligt lättare att göra än för de flesta  andra tättingar. Numerären för övervintrande strömstarar i Blekinge under 90-talet har rört sig i runda tal kring 170-180 individer. Undantaget isvintern -96 då antalet var större i kombination med kall vinter och ett bra häckningsår -95, inte minst i södra Sverige. Mellan 200 och 225 lämpliga lokaler har besökts under 90-talet och av vilka ¾ visat på förekomst av strömstare. Som hos de flesta arter finns även hos strömstaren en uttalad sträcktopp, denna infinner sig för Blekinges del i början av november. Ett stort mörkertal lämnar då landet, något som också visar sig i mars då det plötsligt börjar uppträda strömstarar (omärkta) på platser där det tidigare under vintern inte funnits några eller då i ett mindre antal. En stor del av dessa nyanlända, som med all sannolikhet kommer nerifrån kontinenten, utgör det fåtal som stannar och häckar. Vintern -98 blev mild frånsett en köldknäpp i slutet av januari. Vattenflödet var normalt liksom tillgången på strömstarar. Till skillnad från höststräcket -97 blev fångsten under retursträcket i mars en flopp beroende på att stararna snabbt passerade länet; endast ett tiotal fångades. Våren anlände med fler besatta häckningslokaler än under -97, framför allt av omärkta fåglar. En genomgång av dessa visade på 16 påbörjade häckningar av vilka elva fullföljdes; 44 boungar ringmärktes. Av dessa 16 häckningar var 15 i holk. Ingen av fjolårets häckande påträffades, däremot en hona från -96 som häckade på samma lokal som då. Endast vid en häckning sågs hanen med mat till ungarna. Vid åtta av häckningarna konstaterades med säkerhet att endast honan matade. Vid fjolårets sju häckningsplatser förekom i år häckning på endast två. Anmärkningsvärt är att inga häckningsförsök gjordes i Nättrabyån eller Lyckebyån. Hösten inskred med betydligt mer vatten i bäckar och åar än tidigare under 90-talet. Den säkraste platsen att hälsa höstens första strömstare välkommen är i Fridafors vid Gamla Åfåran, som bildar gräns mellan Blekinge och Småland. Eftersom överskottsvattnet i Mörrumsån släpps genom denna åfåra omintetgjordes fångstmöjligheten redan i början av november, innebärande ett bortfall på 10-15 starar. Det rika vattenflödet medförde att dagsinsatserna gav dåligt utbyte men tack vare lyckade övernattningsfångster blev ändå summan för hösten tämligen normal. Kontrollantalet byggs på år efter år. Under säsongen 97-98 gjordes inte mindre än 20 kontroller av främmande strömstarar i Blekinge - inte så konstigt med tanke på ökat intresse bland ringmärkare för denna speciella fågel. Något som också visat sig i Report on Swedish Ringing for 1996, där strömstaren placerade sig på tredje plats på återfyndslistan efter skrattmås och knölsvan. Den mest omhuldade för Blekinges del är nr 3422970; ringmärkt 1 nov 1995 vid Södra Hoka, Mieån och kontrollerad 26 okt 1996 Dals-Ed, Ulevattnet, 19 feb 1997 Alnaryd, Nättrabyån, 22 juni 1997 Möre og Romsdal, Örsta, Norge, 6 dec 1997 Södra Hoka, Mieån, samt 10 nov 1998 Alnaryd, Nättrabyån. Fågeln sitter i skrivande stund i Lillån vid Hallasjögölen nordost Alnaryd! (ITM)

 

Rolf Larsson, Stenbacka, Gredeby, 370 24 Karlskrona