Ringmärkningsrapport för Torhamns och Utklippans fågelstation 1997

 

Ivar Tägtström & Lars Möllersten

 

Torhamns udde

Efter det att ringmärkningsverksamheten varit nedlagd från 1989 har nu i år en försiktig nystart tagit sin början. Inte enbart för att informera en intresserad allmänhet om ringmärkning via guidning på söndagar, utan även för att få igång en ny generation ringmärkare vilket underlättas med verksamhet på Torhamn. Det första arbetsmötet i april innebar röjning av de numera igenslyade nätplatserna. Udden som numera också betas av gutefår föranledde också fårstängsling, vilket gjordes under hösten. Relationen med militären är fortfarande frostig vilket innebär att allt material får bäras 400 meter till stationen trots att farbar väg finnes. Någon riktig koncentration av fångster på en fastlandsstation som Torhamn blir det sällan på våren. Under 30 ringmärkningsdagar försågs drygt 400 fåglar med ring. Från slutet av juli börjar rörelsen och sydsträcket av framförallt sångare och som från mitten av september efterföljs av varierande mesuppträdande och ökad förekomst av rödhake och kungsfågel. Någon större artinvasion uteblev men fångst av både kungsfågelsångare och taigasångare piggade upp stämningen. Ett spännande avbrott från dagringmärkningen är att som Rolf gå ut om nätterna, utrustad med håv och ficklampa och plocka övernattande änder och vadare. Samtliga av dessa arter i tabellen är fångade på detta sätt.

 

Utklippan

Vid årsskiftet kom rapport om att elkabeln mellan fastlandet och Utklippan återigen hade brustit, men att den denna gång inte kommer att repareras. Eftersom värmeförsörjelsen i lägenheten består av el så såg framtiden dyster ut. Ett katastrofmöte hölls och för fortsatt verksamhet diskuterades det allt mellan åkarbrasor och torrskaffning till dieselkraftverk och gormékäk. Plötsligt kom lösningen! Militären hade beordrat att kabeln skulle repareras, vilket också skedde. Verksamheten på stationen kom inte igång förrän den 9 maj och bemanningen var bara tre veckor under våren med ett resultat av drygt 2200 märkta fåglar. Höstsäsongen startade den 1 augusti och pågick fram till den sista oktober. Under denna period saknades personal endast under tre veckor. Upptakten på hösten blev trevlig med fångst av svartpannad törnskata, lundsångare och kornknarr. Resten av hösten blev ganska trivial, samt med låga dagssummor. Anmärkningsvärt är att 79 sparvhökar kunde märkas i stark kontrast till att endast 538 rödhakar försågs med ring. Av de små gröna var det endast en kungsfågelsångare som hittade näten. Fångstresultatet blev det lägsta under 1990-talet trots bemanning under nästan tre månader.

 

Särskilda projekt

 

Storskarv (LAM)

Skarvkolonin minskade något under 1997 till ca 1400 par, vilket kan betraktas som en naturlig utveckling. De flesta boträd är numera döda och många av dessa har rasat. Nästan alla skarvar tvingas häcka i buskar eller på marken. Den koloni på ett 50-tal par som hade börjat att etablera sig på en ö i östra skärgården 1996, hade av någon anledning övergett häckningslokalen 1997. Under året ringmärktes 382 skarvar. Av de 40-tal återfynd som inkom var endast ett från Afrika, närmare bestämt från Libyen.

 

Ugglor (CPH)

Om 1996 var ett mycket gott smågnagarår, så blev 1997 ett mycket dåligt år. Följaktligen har kattugglorna i Blekinge inte lyckats speciellt bra med sina häckningar. Medeltalet producerade ungar per kull blev 2,09 för kontrollerade kullar (där såväl antalet ägg som antalet ungar varit känt). Med misslyckade kullar inräknade blev medelvärdet 1,53. Medelvärdet ägg per äggkull blev 2,67. Totalt hittades 26 häckningar, var åtta misslyckades. Av dessa 26 var endast 15 kontrollerade. Antalet mårdrövade häckningar var 23%, vilket är lågt för att vara ett dåligt smågnagarår. Det fortsätter alltså att svänga ordentligt i kattugglemarkerna; 1995 var det sämsta året sedan undersökningarna påbörjades, 1996 var det allra bästa och så blev det gångna året ännu ett mycket dåligt år. Berguvarna häckade i sju revir i Blekinge, en minskning med tre jämfört med föregående år. Häckningarna har varit jämt fördelade i landskapet. Alla paren lyckades. Ett uvpar, som häckade i ett skärgårds-/jordbruksrevir fick ut fyra ungar. Medeltalet blev så pass högt som 2,43 per kull, vilket indikerar att uvarna inte är så känsliga för nedgångar i smågnagarpopulationerna, som t ex katt- och hornugglorna är. När det gäller häckningar av horn-, pärl- och sparvuggla har inga efterforskningar gjorts, i alla fall inte av övertecknad.

  

Forsärla och kungsfiskare (RL)

Lyckade häckningar av forsärla förekom längs Holjeån (1), Östra Orlundsån (2), Mieån (1), Bräkneån (1), Vierydsån (1) och Nättrabyån (1). I Mörrumsån förekom troligen tre häckningar. I Bräkneån häckade forsärlor troligen på ytterligare tre lokaler (en av dessa häckningar misslyckades). Totalt 16 häckningar. (OBS. Endast förstakullar inventerade!). Jämfört med 1996 är detta en kraftig nedgång. Under 1996 noterades 20 lyckade, tre troliga och två misslyckade häckningar; summa 25 förstakullar. Under 1997 ringmärktes sammanlagt 43 ungar i nio kullar. Vintern 1995-1996 gick hårt åt stammen av kungsfiskare i Blekinge. Vintern 1996-1997 utraderades i stort sett arten från länet. Efter nyår observerades en kungsfiskare vid Kölöverket den 7 januari och en vid bron vid Munkahusviken den 15 och 18 januari (troligen samma individ som vid Kölöverket). Samtliga kända boplatser genomsöktes under mitten av maj samt i början av juli, utan att en enda häckning kunde konstateras. Endast en ensam fågel observerades vid ett tillfälle vid Åkroken i Mörrumsån den 25 maj. Fågeln återsågs ej vid senare besök. Dessutom rapporterades ett par uppehålla sig i kanalen nedanför Knaggelid kraftstation (Hemsjö nedre) mellan den 3 maj och den 7 maj. Därefter försvann paret från platsen. Trots eftersök längs ån kunde paret ej återfinnas.

 

Strömstare (ITM)

Vintern

Tillskottet på övervintrande omärkta strömstarar blev det sämsta hittills under 1990-talet vilket bidrog till en kraftig minskad volym av plånboken, då varje nymärkt stare betingande ett pris av 72 kronor i ren bensinförbrukning! Något som ytterligare understryks av att fyra av 13 heldagsturer efter nyår gav noll fåglar i utbyte. Av nymärkta var endast 43% ungfåglar vilket inte var förvånande efter det dåliga häckningsresultatet 1996.

 

Våren

Förhoppningsvis skulle inte 1997 bli lika dåligt häckningsår som 1996. Så blev ej fallet då sju häckningar påträffades. Lika många som ifjol bara med den skillnaden att samtliga fullföljdes. Fyra av dessa var på nya lokaler. Inalles märktes 27 ungar.

Endast en fjolårshäckande (hona) påträffades. Resten av häckarna var nyetablerade. Fyra av dessa försågs med ljusblå färgring och av vilka tre var hanar. En av hanarna bar främmande ring och visade sig blivit märkt som bounge 1994 i Östergötland.

 

Hösten

Förekomsten av strömstarar från slutet av oktober till senare halvan av november var den bästa under 1990-talet. Mellan den 25 oktober och den 19 november fångades 106 fåglar av vilka 70 stycken nymärktes. Av de nymärkta var 71% ungfåglar, vilket tyder på ett bättre häckningsresultat än under 1996.

 

Kontroller

Under häckningstiden kontrollerades tre blekingemärkta i Norge. En pullmärkt stare från 1995 häckade för andra året i följd i Virserum och en övervintrande hona i Kättilsmåla kunde konstateras häcka vid Fulusjön i Dalarna. Inte mindre än elva kontroller gjordes under hösten av främmande strömstarar. Två av dessa bar norsk ring av vilka den ena  var en årsunge. Vidare kontrollerades en pullmärkt stare från Härjedalen och en från Hälsingland samt märkta fåglar från Uppland, Östergötland, Småland och Skåne. En under häckningstid i Norge kontrollerad strömstare återfångades under hösten vid Södra Hoka, på samma lokal som den två år tidigare hade ringmärkts.

 

Ivar Tägtström, Djäknemåla, 371 93 Karlskrona

Lars Möllersten, Bradeklintsvägen 3, 370 20 Lyckeby