Här kommer lite fler bilder av ”mina” fåglar i vardagen.  

 

Efter den kalla vintern (förra inlägget ”Måsar och mat”) blev det sommar och jag tog en fika på Grevagården. Hela tiden hade jag sällskap av några små som bara väntade...


 

Jag är inte benägen att förmänskliga fåglar (inga andra djur heller för den delen) men här låter jag en fågel berätta till bilderna.


 

 ”Om man bara ser mycket söt ut, får man kanske en smakbit”

 

 

Åh, se där, vilken tur! Det är ju en lite smarrig tårta kvar…ska jag våga ta en bit? Behöver först bedöma risken och bästa anfallsvinkel.

 

 

Typiskt! Innan jag ens hunnit göra mina bedömningar har den där gamen trängt sig före. Jag var ju först….

 

 

….och här kommer en till, lika ouppfostrad.

 

På tal om ouppfostrad. Här kommer en som tar priset - den stora vita har fått nys om vårt kalas. Hoppas han gör en kraschlandning i häcken.

 

 

Han har ju faktiskt inte fötter som passar för att sitta i häckar. Förbaskade plattfot, han har säkert tränat i smyg. Se så snyggt han sitter och se hur han spanar uppfordrande, ja nästan lite ilsket.

 

 

Nu gäller djungelns lag (!?) nåja…lagen på Grevagården. Bara att kasta sig i tallriken och sno åt sig vad man kan.

 

 

Haha! Vår taktik lyckades. Den stora vita vågade inte vara kvar när vi gav upp krigstjuten. Eller fick han kanske ont i fötterna?

 

 

…så nu kan vi fortsätta vårt trevliga kalas och smaska i oss allt vad näbbarna håller.

Text och foto: Christina Sandin