Wambåsa våtmark


I våtmarken huserar mycket simänder av olika arter. 
 

Ett av mina favoritskådarställen är Wambåsa våtmark. Där finns alltid något att se och ibland även lite exklusivare fåglar. Jag har där sett örn, trana och svartsnäppa såväl som fiskgjuse och smådopping. Lokalen är nära Karlskrona och har även fin promenadterräng inom naturreservatet, som kan utnyttjas maximalt. Lokalen borde kanske få en artlista i likhet med landskapets övriga skådarställen? Sen något år finns också ett torn byggt, även om det fått en väl brant trappa och lite dåligt vindskydd. Det är också nära till Betesholmen, Tjuraviken och även våtmarken vid Tromtös reservatsmark – ett lagom svep t ex en vinterdag.

 

 
Även grågässen häckar här. 
 

Våren -05 var jag ofta ute och kikade på fåglarna i Wambåsa våtmark. Eftersom jag inte är så erfaren, hade jag fågelboken framme då och då. Vid ett tillfälle saknade jag den på hemvägen, efter att ha haft den uppslagen på biltaket, med tubkikaren stående bredvid. Jag återvände efter någon dag för att leta utefter vägkanten – boken var ”inplastad” och borde tåla en del. Vid ankomst konstaterades dels att ingen bok låg i dikeskanterna och dels att ett litet sällskap tubkikande personer höll till en bit närmare vattnet.

Snart stannade en bil på vägen och föraren (från Stockholm) vevade ned rutan och frågade: ”Är den kvar?” Jag svarade att jag letat, men inte hittat den, och tänkte fråga hur i fridens namn han kunde veta att jag tappat min fågelbok. Situationen klarnade dock omgående och ”den” efterfrågade visade sig vara en på stället nyrapporterad, ”larmad” och exklusiv amerikansk dykand, som snart spanades in. Själv hade jag naturligtvis inte hittat eller observerat den när jag kom.
 


Smådoppingen brukar vara "säker" vid besök på lokalen. 

 

Situationen liknade en jag tidigare upplevt på Torhamns udde. Där gick jag en gång lite planlöst omkring med Gunnar Strömberg och våra resp. fruar när vi träffade ett par danska skådare som hade en brunsångare i kikarna. Jag såg den ganska bra – en liten brun fågel som jag inte tyckte var så märkvärdig – men det var den bestämt…  Dessa två tillfällen är hittills de enda då jag sett något lite ovanligt och bägge gångerna har det varit fullständiga tillfälligheter som lett fram till ”fyndet”.  Jag har förmodligen också sett, men inte observerat, några sällsynta trut- eller måsarter under årens lopp, men det är jag lyckligt ovetande om…

Det räcker alltså inte med att vara på rätt plats vid rätt tid – man måste kunna själv också!

 

Text: Stig Hedén
Foto: Tony Svensson